Ett porthus av fördomar, stämplad i min panna.
Samhällets moral som är byggt på nåt helt annat.
Gör mig förbannad, en etik utan mening.
Herr och fru Svensson med förutfattad mening.
Jag vet vem jag var men jag känner mig själv nu.
Titta mig i ögonen, sanningen kommer fram till slut.




Vadfan vet ni om oss? Hurfan tänker ni?
Har ni sett våran uppväxt, våra liv?
Ni rullar ut den röda mattan framför era fötter.
Slänger en blick, jag vet hur ni tänker!
Ni kollar på mig som, jag vore nå' rovdjur.
Tänker för dig själv, dom där ska låsas in i en bur.

Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.