Ni anar inte hur gärna jag bara vill lägga mig under täcket och stanna där föralltid. Det värsta är att ingenting blir bättre. Det skulle inte hjälpa mig & defenetivt inte fredrik. Inbillar mig att om jag lägger mig där och kopplar bort verkligheten så ska det inte göra lika ont.

Jag vill inte vara med om denna smärta något mer. Jag orkar inte. Jag saknar fredrik varje dag, hela tiden. Enda anledningen till att man försöker fortsätta leva är för att man hoppas att han kommer tillbaka, att man hoppas på svar! Även fast jag gör saker så tänker jag på honom hela tiden. Det går inte en minut utan att han finns i huvudet på mig. i början ville jag inte göra något, nu vill jag helst göra saker hela tiden för att det gör så jävla ont att bara sitta & tänka.

Gick iväg till sandra förut för att jag skulle hämta min cykel. På vägen dit gjorde jag allt för att inte tänka. På vägen hem i "korstabacken" så började jag tänka, började tänka på när fredrik var så löjligt full & han gick och klängde på mig för att kunna gå riktigt, så fick han gå själv och ramlade. Jag blev så less på hom samtidigt som jag bara asgarvade och tyckte han var en liten fjortis. mitt lilla hjärta.. detta är helt sjukt.

Usch, jag saknar dig så sinnessjukt mycket :(
världens finaste kille, please come home again.